Morgonbus.
Äntligen har Theo och Oscar börjat leka lite smått. Med betoning på smått...
Det händer inte jätteofta men man blir lika glad varje gång det händer.
Det har tagit låååång tid att vänja sig vid ett syskon och med all rätt. Det har varit en grymt jobbig tid med mycket gnäll, skrik och gråt från Theos sida. Mycket krångel med det mesta, såsom maten,Sömnen och läggningen, blöjor, tv, lek med vänner...ja rubbet!!
Helt plötsligt har han vänt. För några veckor sen kom jag till dagis och han var sååå glad o berättade att han lekt med kompisar.. Det har han inte direkt gjort tidigare.
Jag skulle precis säga till en fröken att vilken skillnad det är när hon istället säger det! Vi har alltså sett samma sak och upplevt Theo på samma sätt genom denna perioden. Riktigt skönt!
Det är inte en dans med en ny familjemedlem och man kan inte begära att barnet ska gilla läget direkt.. Det är såklart olika från barn till barn.
Man ska inte glömma att de är just barn och att de är SMÅ barn. Man tycker att de förstår så mycket och är så himla med men tänk igen. När de är i tonåren kommer man istället tänka att de inte förstår mycket och bara gå o vänta tills de blir vuxna och mogna.
Man får inte ställa för höga krav på de små..
Man tar sig igenom det o tillslut vänder det.. O det är kanske först då man fattar vad allt stök och bök handlade om egentligen!
fick mig en liten tankeställare nu och blev även rörd, vad roligt att de börjar leka med varandra, det är ju liksom en av "grejerna" med att ha syskon ;)
Visst är det så Elin.. Vi ville ju verkligen ge Theo ett syskon men tänkte inte på att det kunde bli såhär jobbigt i början. Tids nog leker de nog mer och mer, tack och lov! :)
