Ledsen i ögat.
Fan fan fan.. Vi hade planerat en helg i Värmskog hos Linda, Micke och Levi.
Sist vi hade bestämt det, tror det var i slutet av april, så spydde Theo på natten. Riktigt surt...
O nu då? Jo nu är Robin magsjuk......va fan blir de? Det är liksom inte sant o jag vill bara gråta.
Det är kanske bara o gilla läget. Det går ju inte att göra nåt åt.. Men jag blir så jävla trött!!! Vi gör ALDRIG nåt hela familjen!! O när man väl ska iväg och ser fram emot nåt jättemycket så blir nån sjuk.. Så typiskt och störande så jag grinar..
Jaja, det finns alltid nån som har det värre...men just nu är detta det enda jag kan tänka på.
Vi får ju aldrig till det, det är alltid nån som jobbar eller har nåt annat planerat.
Vi skulle även få besök av Marie, Leah och Selma idag men hann o ringa innan de skulle åka... Tråkigt och Theo började gråta när jag sa att Leah inte kunde komma för pappa var sjuk.. Det är inte lätt o förstå allt.
När i hela friden ska man få tid till att träffa vänner?? När barnen är lagda för kvällen är jag tvärslut och har massa att göra. Jag blir stressad av att ringa för jag tycker inte jag har tid till att prata...då ligger jag efter med nåt annat. Helknasigt...
Det känns som att jag har försummat dom lite senaste året men det har varit så himla mycket med två barn (tänk de som har 10 då...) i olika åldrar och olika faser i livet.
O jag märker att vissa dragit sig undan också..eller så är det bara inbillning.
Det har varit en jätteomställning att gå från ett barn till två och det är först nu jag tycker det är kul och inte ansträngande att umgås med folk. Låter ju helknasigt men det har ibland varit lugnast att hålla sig hemma än att hälsa på nån..
Vet inte varför men Theo har inte kommit så bra överens med nån egentligen utan har mest krånglat och mitt tålamod har inte varit på topp efter sömnlösa nätter.
Nu är han mycket bättre och det är såå skönt. Oscar får fyra tänder i överkäken. Två har spruckit igenom helt, den tredje har spruckit lite men kanske helt under dagen. Jag är liksom portad från hans mun..
Det är gnäll från morgon till kväll och nätterna lite sämre än tidigare i veckan.
Barnen bråkar från morgon till kväll..lite tråkigt att börja dagen med bråk. Oscar förstör tågbanor, tar bilar som är uppställda på rad, tar pusselbitar osv, men han vet ju inte bättre och Theo förstår inte att han är så liten.
Nej nu får jag ge mig.....neg neg neg.....usch jag hatar att känna såhär.. Känner mig sur och grinig och kommer säkert vara det resten av helgen.. Tills vi blir friska, för inte kommer vi väl klara oss undan??
Jag har redan förberett i Theos rum om han spyr (Robin har inte spytt..) inatt.
Jag ska då inte bli sjuk!!!! Fan heller!! Det var 1½ månad sen sist och det räcker..o definitivt för barnen också!!
Sist vi hade bestämt det, tror det var i slutet av april, så spydde Theo på natten. Riktigt surt...
O nu då? Jo nu är Robin magsjuk......va fan blir de? Det är liksom inte sant o jag vill bara gråta.
Det är kanske bara o gilla läget. Det går ju inte att göra nåt åt.. Men jag blir så jävla trött!!! Vi gör ALDRIG nåt hela familjen!! O när man väl ska iväg och ser fram emot nåt jättemycket så blir nån sjuk.. Så typiskt och störande så jag grinar..
Jaja, det finns alltid nån som har det värre...men just nu är detta det enda jag kan tänka på.
Vi får ju aldrig till det, det är alltid nån som jobbar eller har nåt annat planerat.
Vi skulle även få besök av Marie, Leah och Selma idag men hann o ringa innan de skulle åka... Tråkigt och Theo började gråta när jag sa att Leah inte kunde komma för pappa var sjuk.. Det är inte lätt o förstå allt.
När i hela friden ska man få tid till att träffa vänner?? När barnen är lagda för kvällen är jag tvärslut och har massa att göra. Jag blir stressad av att ringa för jag tycker inte jag har tid till att prata...då ligger jag efter med nåt annat. Helknasigt...
Det känns som att jag har försummat dom lite senaste året men det har varit så himla mycket med två barn (tänk de som har 10 då...) i olika åldrar och olika faser i livet.
O jag märker att vissa dragit sig undan också..eller så är det bara inbillning.
Det har varit en jätteomställning att gå från ett barn till två och det är först nu jag tycker det är kul och inte ansträngande att umgås med folk. Låter ju helknasigt men det har ibland varit lugnast att hålla sig hemma än att hälsa på nån..
Vet inte varför men Theo har inte kommit så bra överens med nån egentligen utan har mest krånglat och mitt tålamod har inte varit på topp efter sömnlösa nätter.
Nu är han mycket bättre och det är såå skönt. Oscar får fyra tänder i överkäken. Två har spruckit igenom helt, den tredje har spruckit lite men kanske helt under dagen. Jag är liksom portad från hans mun..
Det är gnäll från morgon till kväll och nätterna lite sämre än tidigare i veckan.
Barnen bråkar från morgon till kväll..lite tråkigt att börja dagen med bråk. Oscar förstör tågbanor, tar bilar som är uppställda på rad, tar pusselbitar osv, men han vet ju inte bättre och Theo förstår inte att han är så liten.
Nej nu får jag ge mig.....neg neg neg.....usch jag hatar att känna såhär.. Känner mig sur och grinig och kommer säkert vara det resten av helgen.. Tills vi blir friska, för inte kommer vi väl klara oss undan??
Jag har redan förberett i Theos rum om han spyr (Robin har inte spytt..) inatt.
Jag ska då inte bli sjuk!!!! Fan heller!! Det var 1½ månad sen sist och det räcker..o definitivt för barnen också!!
Kommentarer
Postat av: Camilla
Jag vet hur det känns att planera och se fram emot saker, som inte blir av av någon anledning.
Att få två barn istället för ett blir ju dubbelt upp, så att orken tar slut fortare tycker inte jag är konstigt. Så många vänner som du har vet jag ingen annan som har så det behöver du inte ägna en sekund åt, det lovar ja!
Du(ni) är great!!!! I alla lägen, närsom!
Postat av: Therése
Jaaa, du om nån vet ju Camilla!! o detta är ju en fis i rymden jämfört med dig..
Vissa dagar är man väldigt neg..idag är det bättre!
Tack för fina ord!! :) KRam
Trackback
