Hemma hos mig...

Theo funderar mycket. O pratar mycket. Nåt som gjorde mig glad var igår när jag skulle hämta honom på dagis så satt han ute själv med en lärare. Han fick alltså ha henne helt för sig själv!! Han kunde berätta saker och hon lyssnade utan att nån avbröt.
Han fick total uppmärksamhet om så än bara för en halvtimme. Det kan inte vara lätt att få ihop det med alla ungar så att alla ska få sin röst hörd osv. Jag låter han alltid (ok säkert inte jämt men oftast) prata till punkt hur lång meningen än kan tyckas bli... :)
Det är ju så mycket som försiggår i det lilla huvudet för tillfället.
En helt vanlig stund i trotsåldern kan se ut såhär:

Theo: -Jag är stor jag! :) Jag kan åka moped själv! (JÄTTEstolt medans han säger det)

Två sekunder senare

Theo: -Jag är såå liten. :( Jag kan inte åka själv... :( Jag är så dålig. (Börjar nästan gråta)

Ja vad säger man. Haha.. Försöker egentligen bara skratta åt det även om det kan vara oerhört jobbigt och frustrerande många ggr. För det är verkligen såhär. Stora delar av dagen.
Ena stunden sitter man o har roligt med nån lek, pussel, målning osv för att i nästa bara tvärvända.
Ena dagen äter han själv och andra är han bebis...

Det positiva är att det går över.

Igår hade Teodor namnsdag och det är ju typ som Theo så han fick ett pussel när han kom hem.
Med ToyStory, överlycklig!! Det var från 4år. Han la det på 5minuter helt själv.. Så duktig!



♥