Då var det dags..
Imorgon börjar inskolningen på dagis för Theo. Det är både spännade, roligt och liiite nervöst. Har inte varit det förrens ungefär precis NU.
Det är ju ganska stort egentligen..börja dagis. Lämnas till "okända" människor som ska ta hand om en medans mamma och pappa jobbar. Människor som vi aldrig träffat förut och som vi ska försöka lära känna på 2 veckor.
Det viktigaste är ju att Theo känner sig trygg med personen som tar hand om honom.
Vi får hoppas att det känns bra imorgon...är övertygad om att det kommer kännas bra när vi går därifrån. :)
Nu har Robin varit på en liten utflykt under helgen med bara grabbar. De har tältat o fiskat o druckit en massa öl kan jag tro. Jag skickade aldrig med kakorna som jag tänkte. Han verkade inte speciellt intresserad så jag sparar dom till ni kommer på fika! OK?!!! ;)
Det har gått förvånansvärt bra att vara själv med Theo...tills inatt.. Herregud när ska ungen börja sova som folk?? Mamma är inte 20 längre om en säger.... ;)
Han vaknade 5!!! ggr... Shit jag var helt slut när vi gick upp. Under dagen har det gått bra men nu är jag totalt överkörd. Ska lägga mig rekordtidigt idag men först ska jag läsa ut min bok. :)
Vi har spenderat dagen på Hammarö hos Lisa och Ellen. Anna och Vincent var även de där så de lekte allihopa. Riktigt trevligt hade vi. Tog en promenad efter luch till Kilenegården där vi fikade och gjorde lekparken. Cooolt tyckte Theo..mindre coolt tyckte mamma som fick hålla jämna steg med en väldigt snabb och smidig 1,5åring!
Imorgon förm blir det alltså inskolning...för er som missa de ;). Så fort Theo vaknat efter luch så tar jag första buss till jobbet och kollar vårt nya schema...............som var en total katastrof.
Måste ju meddela dagis också om att schemat jag redan lämnat inte stämme...för fem öre. Undrar hur glada dom blir men vad ska jag göra?! AAAAAAAAAAaaaaaaaaaaaaaaaaaarrrg!
Vill bara att allt ska vara som vanligt...
Har en jobbig känsla i magen o har inte sååå stor lust att börja jobba om 2 veckor. Tur att man har världens bästa arbetskamrater som får en bli på bra humör igen!! :)
Det räcker inte med vackra ord.
Det är handlingen som är avgörande.
♥
